Den ofrivillige långdistansaren

Tack vare gårdagens effektivitet hade vi bara två spår att springa idag. Därför tog vi chansen att planera in en bonustur till Njullá, en fjälltopp alldeles intill Abisko där vi spenderade natten. En timme tur och retur räknade vi med om vi sprang på lite. Vem vet när vi får se så vilda fjäll nästa gång?

Det började sådär. Jag tog en blick på kartan över alla leder som utgår ifrån Abisko och valde självsäkert en rutt som skulle leda oss över vilt forsande Abiskojåkka och upp på fjället. Efter att ha följt kungsleden i knappt fem kilometer och sett varken broar eller fjälltoppar var det bara att vända. Efter 50 minuter var vi tillbaka där vi startade. 

Andra gången gillt. Vi hittade naturstigen upp på fjället, åtminstone ett tag. Sedan fick vi klättra. Ganska snart fick vi också lära oss att det närmsta krönet aldrig är det högsta. Och som det blåste. Men Oskar var bestämd, vi skulle nå toppen.

Efter ungefär två och en halv timme var vi tillbaka vid bilen, kraftigt försenade. Nu är klockan snart 22:00 och det är dags för middag. Men nu har vi faktiskt gjort allt vi hade planerat!

Äntligen. Som vi kämpade för denna fantastiska vy, 1164 m.ö.h.

Förutom Njullá har vi besökt Charlotte Kallas favoritspår i Pajala kommun, Pänninmukka, och nu övernattar vi vid de fantastiska spåren runt Lappberget i Överkalix.