tisdag 20 september 2016

Har man sett Skåne...

Idag har vi besökt ett pärlband av tjusiga motionsspår längs den skånska västkusten. Ängelholm, Höganäs och Helsingborg bjöd alla tre på härlig natur, dessutom med enorm variation sinsemellan. Vi började med den krokbenta sandskogen i Ängelholm. De öppna partierna påminde närmast om skogarna i Guardamar, södra Spanien.

Kronoskogen, Ängelholm
I Höganäs var det oundvikligt att besöka Kullaberg, Hallandsåsens dramatiska ände som stupar rätt ner i Kattegatt. Den enbuskprydda, halvöppna betesmarken på sydsidan förde tankarna till Hammeren på Bornholm. Den storkuperade lövskogen på norrsidan kändes snarare hämtad nerifrån kontinenten, kanske från Delnice i Kroatien. 

Kullaberg, Höganäs
Till sist nådde vi Helsingborg. I Pålsjö skog var det precis lika flackt som i Ängelholm, men här utgjordes skogen av enorma, glest växande bokar. Det kanske låter lite mindre exotiskt än de föregående terrängtyperna, men icke desto mindre är det en terrängtyp vi har lärt oss uppskatta efter vår resa genom ett fullkomligt barrskogsdominerat Sverige. Det finns inte många lövskogar som de skånska. 

Pålsjö skog, Helsingborg
Skåne är känt för sin varierande natur. Idag sattes ribban. Imorgon väntar Bjuv, Åstorp, Klippan och Höör, vi får väl se om de kan leva upp till sina grannar i väst. Oavsett så har vi redan efter två dagar i Skåne sett mer varierande natur än vad många får se på ett år. Grumt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar