I mormors fotspår

Nu är det Oskardags igen! I morse vaknade jag och Philip upp i en säng som tillhört min mormors föräldrar, i lekstugan som min Mormor och hennes lillasyster Ingrid i princip vuxit upp i. Igår kväll tog Ingrid och hennes man Lasse emot oss på bästa sätt i Graninge Bruk. Jag vill passa på att tacka både Ingrid och Lasse (som är trogna bloggläsare) för besöket!

Lekstugan

Förutom att få träffa Ingrid och Lasse för första gången var det bästa med besöket att få se platsen där mormors tramporgel stod. Den andra augusti 1944 slog tragedin till och hela det stora huset som familjen bodde i brann ned till grunden. Tramporgeln som mormor fått av sin pappa två år tidigare räddades ur branden tillsammans med en del möbler, men huset var totalförstört. Hela familjen -mina gammelmorsföräldrar, min mormor och hennes lillasyster- flyttade in i tunnbrödsförrådet och tvingades dela på utrymmet i det väsentligt mindre huset.

Att hela familjen fick plats i huset är helt otroligt. Att dessutom mormors tramporgel fick plats och prioterades i hård konkurrens av andra väsentligheter är snudd på overkligt.

Före detta "tunnbrödsskafferiet"

På grund av platsbristen delade mina gammelmorsföräldrar på en utfällbar bäddsoffa. Denna bäddsoffan sov alltså jag och Philip på i natt. Jag låg vaken länge. Jag kunde inte låta bli att känna en stor närhet till mina gammelmorsföräldrar som i precis samma säng, säkert också legat sömnlösa några tuffa dygn i starten av augusti för drygt 60 år sedan. Men om de bara vetat vilket klokt val de gjorde i att låta tramporgeln följa med i flytten, så skulle de säkert ha somnat in lika gott som även jag gjorde. Tillslut.

Den riktiga orgeln som står i Graninge Kyrka som mormor har spenderat otaliga timmar bakom

Det är tack vare den där tramporgeln som mormor lärde sig spela Orgel. Starten på ett musik och kultur-intresse som smittat av sig nedåt i släktledet, för det är jag evigt tacksam!

Medan jag fortfarande har ordet vill jag passa på att nämna att jag idag pratat i telefon med en av mina stora idoler. Legenden “Sven-Åke Lundbäck”. Han var väldigt trevlig, klok och ödmjuk. Och trots att jag var lite nervös gick det bra..

“I mormors fotspår” är ingen återkommande bloggserie (tyvärr mormor). På söndag blir det istället “Oskar Uncut” igen, vi ses då!