Till havs!

Under dagen har vi hunnit med Lilla Edet och tre riktiga västkustkommuner: Stenungssund, Orust och Tjörn. Kommunerna Orust och Tjörn utgörs till stor del av öarna med samma namn, men som om inte det var skärgårdsupplevelse nog hade vi fått en riktigt spännande spårrekommendation i Tjörns kommun. Via facebook hade vi blivit tipsade om 5-kilometersspåret på Stora Dyrön. Smått osäkra men samtidigt förväntansfulla styrde vi kosan mot färjeläget. Där fick vi lämna bilen och hoppa över till skärgårdstrafiken istället.

Känslan på båten: Det bådar gott.

Stora Dyrön visade sig vara en liten ö. Här bodde omkring 300 människor, tätt hoppackade mellan öns höga åsar. Resten av ön var i stort sett otyglad vildmark. "Spåret" som vi hade fått rekommenderat var väl mer en vandringsled än ett regelrätt motionsspår, fast även med vandringsledsmått mätt var Dyröleden otroligt svårlöpt. Trappor och spångar underlättade framfarten i de allra tuffaste partierna, men däremellan var det hela tiden en utmaning att hitta säkra landningsytor för fötterna. Men det var det värt. Tjörns bästa motionsspår visade sig snabbt vara både otillgängligt, svårlöpt och galet vackert.

Utsikt från Grinneberget på Dyrön. Bilden är hämtad från www.dyron.se

Naturen på Dyrön dominerades fullständigt av karga berghällar med frodiga små skrevor emellan. I de större dalarna växte alla möjliga olika träd, men dessa dalar var lätträknade. Själva leden löpte kustnära hela varvet runt ön med två korta passager genom samhället som likt en kanal förband hamnen i syd med hamnen i norr. Däremellan drog leden fram över flera kilometer branta, skrovliga klipphällar. Vågade man släppa underlaget med blicken väntade alltid en ny fantastisk vy över skärgården och alla de stup som reser sig rätt ur havet. Allra bäst är naturligtvis utsikterna från Åsens och Grinnebergets toppar, bara se på bilden ovan. Som Karlskronit är jag van vid skärgård, men det är något alldeles speciellt med det karga, dramatiska klipplandskapet här på västkusten. Jag vill inte kalla det Sveriges mest natursköna motionsspår, framför allt därför att leden var mer av ett äventyr än just motionsspår. Det var i alla fall en av våra vackraste löprundor den här resan. Kanske någonsin. 

I ett tidigare inlägg skrev jag att vår resa var som en enda lång rekognoseringsrunda inför kommande, mindre ytliga upptäcktsfärder. Stora Dyrön och västkustskärgården är definitivt ett sånt ställe som vi kan tänka oss att återvända till.