Hujeda mej! Pojken från Senoren är det ute med!

Vi befinner oss nu inne i djupa Småland och Philip (a.k.a. pojken från Senoren) mår inte bra. Philip mår till och med så dåligt att han inte är kapabel till att skriva blogginlägget. Faktum är att det enda han verkar vara kapabel till att göra just nu är att ligga helt stilla i fosterställning. Han har ont i magen säger han. Detta gör att jag har fått fria tyglar som vikarierande bloggare. Spännande. 

Jag har makten!

Dagen började med att jag styrde båten från ön där vi spenderade natten mot fastlandet. Efter det har vi hunnit med fyra kommuner och Småland har visat sig från sin bästa sida när vi harvat, gnott och trälat på efter bästa förmåga!

En av dagens anläggningar som imponerade stort på mig var IKHP-Stugan som ligger uppe på den branta sluttningen vid Jönköping. Det som jag gillade mest -förutom den vackra utsikten över Vättern- var tydligheten. Det var omöjligt att missa exakt vilket utbud som fanns och hur du kunde ta del av det.
 

Direkt när man anländer finns denna vägvisare!

Föredömligt! Olika spårkartor för olika typer av spår.

Som motionsspårs-nörd blir jag orimligt glad när det fungerar såhär utomordentligt bra (och möjligen orimligt arg när utbudet är luddigt eller inte alls presenterat). Jag önskar att fler insåg betydelsen av tydlighet. För att få fler folk att använda motionsspåren tror jag att man måste "paketera" utbudet lika skickligt som vilken annan produkt som helst. Det finns många sätt att göra detta på men ett sätt som hitintills alltid fungerat bra är att vara överdrivet tydligt med vad som finns var.

Ännu ett exempel på föredömlig tydlighet. Jag får ståfräs.

Efter dagens knogande har vi blivit inkvarterade på elevhemmet på orienteringsinternatskolan i Eksjö. Här har vi blivit varmt mottagna av husmor "Nettan" och ätit kalaspuffar och mackor tills vi storknade. Eller rättare sagt, tills Philip gjorde det. Philip har akut magknip och har gubb-joggat mellan sängen och toaletten med plågat ansiktsuttryck. Han rapar, stönar och svamlar emellanåt om att han måste ligga blixt stilla för att det inte ska göra ont i magen. 

Nu ylade han precis om en varg, AAOOWWW.

Jag hoppas att detta är Philips svagaste stund på resan och att det inte är något allvarligt. Imorgon fortsätter vi vår resa och jag hoppas innerligt att Philip mår bra då.

Simma Lugnt, Oskar