Oskar Uncut: En pissig dag i paradiset

Idag har regnet öst ner. Dagen har präglats av blytunga skyar och jag har haft ont i knät. Philip har därför tvingats springa fyra spår ensam i regnet. Starkt. Detta faktum har dock gett mig dåligt samvete. Välkommen till Oskar Uncut som idag handlar om känslan av att inte räcka till. 

http://www.svd.se/smhi-jamntjockt-regnvader-drar-in

I Västergötland verkar motionsintresset vara över genomsnittet. Lilla Tranemo har en av Sveriges bästa konstsnöanläggningar, Ulricehamn laddar inför världscup i längdskidor och i motionsmeckat Borås kryllar det av ivriga motionärer, spännande lopp och förstklassiga friluftsgårdar. Det är inte heller en slump att vi i dessa trakterna två nätter i rad blivit hembjudna och inackorderade hos bloggläsande motionsintresserade västgötar. Trevligt kan man tycka. Men, det jag tänker mest på är mitt dåliga knä och min känsla av otillräcklighet.

Så fort jag böjer mitt högra knät, tappar det styrkan och viker sig. Det kommer troligen av för mycket löpning på ojämnt underlag och allra värst är det i branta backar. Med anledning av detta så berättade jag i morse för Philip att han var tvungen att springa alla dagens spår själv. Sagt och gjort, Philip genomled dagens alla spår ensam i pissregn. Detta känner jag skuld över. Hade jag inte haft problem med knät så skulle vi delat bördan tillsammans.

Dagens hjälte som idag sprungit drygt tre mil

Jag har grubblat en del över detta idag och insett att det ibland är tvärt om. Den jobbiga känslan av att knota på ensam samtidigt som Philip inte gör det konkurrerar endast mot känslan av dåligt samvete när jag inser att jag inte jobbar lika hårt som Philip. Alltså, ibland jobbar jag mest, ibland gör Philip det. Detta är något som man kanske måste lära sig att acceptera och försöka att inte fokusera så mycket på. Det man eventuellt kan fokusera på är hur den totala arbetsfördelningen ser ut över en längre tid och där är jag övertygad om att vi båda kämpar lika hårt för att ro detta projektet i land. 

Vi kämpar för att ro båten i land

Men! Faktum kvarstår. Mitt knä är fortfarande kasst. Symptomen (och mina teorier om eventuella orsaker) är mycket mer komlicerade än vad som är rimligt att förklara här och nu. Kan du något om knän? Känner du någon som kan något om knän? Eller kanske du känner någon som känner någon som kan något om knän?! Ring mig på nummer 0725061658 och hjälp mig med att diagnostisera mitt knäproblem så stackars Philip inte behöver springa lika mycket resten av resan. 

Hjälp oss!

Simma lugnt, Oskar