Projektet sett från nya ögon

Det är lätt ta saker för givet och fastna i de banor man skapat om man håller på med något oavbrutet under en längre period. Då kan det vara bra att ta en titt från utsidan, med nya ögon, för att få perspektiv på handlingen. Nu ska ni få höra om hur det sett ut från ett par (bokstavligen) nya ögon.

Jag heter Andreas Jonsson och har följt med Oskar och Philip på deras resa i snart en vecka och kommer lämna dem imorgon. Jag var intresserad av deras projekt redan från start. Jag minns när jag, Philip och några andra ungdomar från Orion satt i bubbelbadet på klubbens träningsläger i Furuboda december 2015 och "fantiserade" om att skriva en bok om alla Sveriges motionsspår. Det lät som ett häftigt koncept, men jag tror ingen utom Philip trodde att det skulle kunna bli verklighet.

Ungefär ett halvår senare skulle jag få mina fördomar motbevisade, när "Sveriges Bästa Motionsspår" kom upp i flödet på Facebook. Jag visste direkt att jag ville vara en del av det äventyret så jag kontaktade Philip och sa att jag gärna ville vara med och komplettera deras projekt med att filma resan, vilket de båda tyckte var en fantastisk idé.

Jag hoppade in i bilen efter O-ringen med den huvudsakliga (självpåtagna) uppgiften att spela in en kort dokumentär-liknande "Teaser" för deras projekt och bok. Jag har även testsprungit och bedömt några motionsspår och såklart hjälp till med lite andra sysslor som att sätta upp tält och laga mat.

Filmandet har gått mycket bättre än jag kunnat föreställa mig. Direkt när jag kom sa dem ungefär: "Styr och ställ som du vill, vi anpassar oss". Detta är drömmen för en filmskapare och jag skulle säga att jag har utnyttjat mina förmåner på bästa sätt, hoppas inte de är allt för trötta på mig... Med filmandet hade jag som mål att få med så brett utbud som möjligt och fånga hela storyn bakom den kommande boken. Jag spelade alltså in allt från när de hälsade på hos spännande människor och njöt av spåren till när de handlade ravioli och sket på utedass. Jag har dock inte bestämt vilka delar jag kommer ha kvar. 



Nog om filminspelning, jag har upplevt mer än så under min tid här. Det roligaste och mest lärorika har nog varit att träffa så många nya människor. Dagens Sverige är ett av de mest osocioala länderna i den rika världen, men nu har vi träffat 10-20 olika motionärer, gamla meriterade motionsspårsexperter, vaktmästare och Yoga-gurus vi inte kände varje dag och varenda en har varit extremt pratglad och öppen. Vi har tre gånger under dessa fem dagar blivit eskorterade till elljusspår och matbutiker av lokala invånare för att vi inte hittat dit, så nu förstår jag mindre än någonsin varför situationen är som den är.


Det är även fascinerande att se alla märkliga vanor Oskar och Philip har lärt in under sin tid på vägen. Att när två spår är avklarade åka till närmaste mataffär, köpa varsin burk fiskbullar och en nybakad baguette och slå sig ner på närmaste parkbänk går av bara farten. Likaså verkar det som att det sitter i ryggmärgen att veva ner rutan varje gång en motionär är inom en 20 meters radie.

Jag har heller aldrig hört dem argumentera. Anledningen tror jag är att de känner varandra så väl nu, så de vet precis vad den andra tänker, vill och kan. De har sina speciella arbetsuppgifter och allting flyter på som ett väloljat maskineri. Oskar sköter det mesta sociala och lagar mat, medans Philip undersöker alla anläggningar i förväg, skriver blogg och fixar tältet, allting funkar perfekt. Och även när det inte gör det blir de inte sura på varandra, eftersom det motstrider deras gemensamma mål, att klara av resan så smärtfritt som möjligt.

Totalt sett har detta helt klart varit det roligaste under mitt sommarlov och om det är något jag lärt mig är det att tro på sig själv och gå utanför sin sociala trygghetszon kan leda till fantastiska minnen man sent kommer glömma!




































Det var allt för mig, vi synes!

//Andreas