Och hur mycket av dem ska vi egentligen testa?

I gårdagens inlägg förtydligade jag hur vi ser på begreppet motionsspår. Jag talade om spåren som enstaka enhetliga rundor, och detta har väckt ett par besvärliga följdfrågor.

Boken, hemsidan och hela projektet avsmalnar om vi bara bedömer enstaka spår i varje kommun, som den gula slingan i Istrum till exempel. Det behöver inte vara så att den gula slingans kupering, underlag med mera är representativt för alla Istrums spår. Följaktligen vore det kanske mer intressant att utvärdera hela spårsystem, men detta är krångligt av flera anledningar.

Alla som har åkt längdskidor i Orsa Grönklitt vet att det kan finnas enorma skillnader i kupering mellan olika spår i samma spårsystem, så hur ska vi kunna göra en helhetsbedömning på spårets kupering, och är det ens intressant? Låta säga att vi har en skala mellan 1 och 5. Att ge Orsa Grönklitt en 3:a vore missvisande när där finns både flacka vägspår, perfekta för nybörjare, och brutalkuperade elitspår. Det är också extremt resurskrävande för oss som jobbar med projektet att faktiskt springa igenom hela spårsystem, särskilt när vi ska försöka hinna med tre eller fyra spårcentraler på en enda dag. 

Sanningen är att vi kommer att få kompromissa. Testa de bästa spåren i varje spårsystem och bedöma alla gemensamma nämnare (skyltning, anläggning, närhet till civilisationen) noggrant. Resultatet kommer ändå att bli en utmärkt vägledning för alla som undrar var de kan hitta Sveriges bästa motionsspår!