Varje dag händer det något nytt när man är ute och reser som vi gör. Efter en helvetesnatt med flera besök av skränande och tutande mopeder i helhjärtat ondskefulla och dessutom lyckade försök att väcka oss vaknade vi slutligen till orden "Ska vi väcka dem först eller larma?". Där låg vi i våra sovsäckar och insåg så smått att vi stod inför vår första avhysning. Lyckligtvis valde kommunens parkförvaltare att larma av först och vi hann precis upp innan konfrontationen. Inte för att det var så mycket till konfrontation, snarare kom det att utvecklas till en angenäm pratstund om camping, motionsspår, arbete och livet. Vore det inte för den här vändningen hade vi nog lämnat Tyresö med mer avsky än kärlek.
Efter en nätt frukost bar det av mot Tyresta by och det första spåret innanför en nationalpark. Ungefär 1% av Sveriges yta är bevarat som nationalparker så rent statistiskt borde vi väl få springa 2,9 spår inom gränserna för dessa parker. Eller?
Nu avslutar vi det här inlägget med vår första hundbild och hoppas att morgondagen bjuder på intressantare blogginnehåll än den här dagen.
 |
| Hunden Lisa är också välkommen i motionsspåren, åtminstone så länge hon är kopplad! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar