Oskar Uncut: Filosofiska rummet

Att dela dygnets 24 timmar med någon är som ni säkert kan förstå speciellt. För att bara nämna något så sover jag och Philip tillsammans, vi kör bil tillsammans och i perioder utgör Philip det enda sociala utbudet. Det att endast ha en annan människa att förhålla sig till har både för och nackdelar. Välkommen till Oskar Uncut, ikväll ska jag tala ut.

Ibland uppkommer det situationer där jag och Philip blir irriterade på varandra. Till exempel:
-Jag låser in båda bilnycklarna i bilen, Philip blir irriterad.
-Philip kör fort och ryckig, jag mår illa och blir irriterad.
-Jag tappar bort linsskyddet till kameran, Philip blir irriterad och lätt uppgiven.
-Philip insisterar på att vi ska sopsortera, jag blir upprörd över det ineffektiva, naiva förslaget!

Under resans två första veckor blev vi irriterade på varandra oftare än vad vi blir nu efter fem veckor. Det tror jag till stor del beror på att vi har skaffat oss förståelse för våra olikheter och börjat kompromissa med hur vi beter oss, för att bli accepterade av varandra. Philip har drabbats av sin första P-bot och för första gången kört över dubbel heldragen linje, en enligt mig sund utveckling. Sådana här förändringar sker inte av sig självt.

Direkt efter nyckelincidenten

Jag tror att vi är dömda till frihet. Frihet att forma våra liv precis så som vi vill ha dom. Våra liv har ingen inneboende mening, utan vi måste själva uppfinna vår egen mening, uppfinna vem vi vill bli och vara. I praktiken innebär detta att jag inte är förutbestämd att vara en sån människa som låser in båda bilnycklarna i bilen, det är något jag indirekt valt att bli - och således även något som jag kan välja att förändra. Det faktum att vi är fria skapar ångest. Denna existentiella ångest kan sammanfattas i frågan; Hur ska vi hantera vår frihet?! Det finns mig veterligen två sätt att hantera detta på. Antingen blundar du för det och intalar dig själv att "det är inte lönt att anstränga sig, eftersom jag är en sån virrpanna som låser in bilnycklar" eller så tar du kontroll över ditt liv genom att inse det tunga faktum att det är upp till DIG att bli den du vill. Inse att det är ditt ansvar att hantera din frihet.

En av de viktigaste anledningarna till att vår relation faktiskt blir bättre och bättre är att Philip verkar dela denna syn på livet. När jag kritiserar Philip för att han är luddig och att jag inte kan läsa hans tankar så gnäller inte han över att "det är sån han är". Philip ser ångesten i vitögat och inser att han står inför ett val, han har friheten att välja vem han ska bli. Att dela denna existentiella syn på livet tror jag är en nyckel för att vi ska klara av att samarbeta intensivt under en längre tid.

Tack för bilden Andreas Jonsson!

Simma lugnt,

Oskar